Jag blir så jävla trött på folk som tror att mobbning bara är när det är flera stycken som tänker: "Okej, nu ska vi mobba den här personen. Vi ska få den här personen att må dåligt varje dag." Mobbning behöver inte bara vara när några kränker och slår någon viss person varje dag, det kan hända ibland, mot vissa personer. Blir så förbannad på folk som tror att de kan skämta om vad dem vill. Och när man säger emot kommer inget vett in i deras hjärnor, utan de bara fortsätter kränka en. De har missuppfattat något. När man sitter där och ens identitet blir kränkt av dem, av att de gör en taskig "imitation" av hur man pratar eller nåt, och man säger ifrån, som vem som helst skulle kunna göra, kallar de det för damp. Det är så jäkla jobbigt. Att de säger "Du måste tåla att vi har kul, vi får skämta om vad vi vill" är som att säga "Du måste acceptera att vi mobbar dig". De förstår inte att "humor" är en stor del av mobbning. Att skämta om ens identitet är som att göra narr av den.

Vad är det egentligen man måste göra för att få dem att fatta att de själva och deras "skämt" är en stor del till att man mår dåligt?

Och de vuxna tror bara att det är lite irriterande, och att man slutar tänka på det om man bara går ut från rummet. 

De flesta av alla människor säger att man ska vara sig själv. Alltid. Tillochmed mobbare. Men det är ju inte så lätt när de hindrar en! "Visst, man får vara sig själv. Men bara du är dig själv på samma sätt som vi är."

Typ.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=EPXPwRgV-NM

The music of the night från fantomen på operan är en jättemysig låt, som jag har somnat till många gånger när jag inte har kunnat sova. Och han som sjunger den, Gerard Butler, är snygg! :)

Igår rakade jag av lite mer av mitt håt, så sidecuten blev liiite större, det blev lite snyggare! Och innan så lade typ ingen, märke till det. 

Sitter i skolan och ska snart ha bajsmatte. Längtar till i eftermiddag, för då ska vi få tillbaka geografi-proven.